Asmita: Att återvända till vårt sanna jag

I yogans resa finns det få läror som är så transformativa – och så milda i sin konfrontation – som Asmita, den andra kleśa som beskrivs av Sage Patañjali i Yoga Sūtras. Asmita översätts ofta som ego, men i yogafilosofin betyder det något mer subtilt och genomgripande: den felaktiga tron att de förgängliga, yttre lagren av vår identitet är vilka vi verkligen är.

Patañjali skriver i Yoga Sūtra II.6:

Dṛg-darśana-śaktyor ekātmatā iva asmitā.

”Asmita är identifieringen av den som ser med det instrument som ser.”

Enklare uttryckt förväxlar vi det sanna jaget, som är ren medvetenhet, med sinnet, kroppen, de roller vi spelar, de historier vi bär på och de masker vi lär oss att bära.

Yoga erkänner denna förväxling som ett av de grundläggande hindren för frihet. Men den erbjuder oss också verktyg, övningar och insikter för att upplösa denna illusion och återvända till den vi alltid har varit.

Egot är inte fienden – det är bara inte hela sanningen

I den moderna världen får ”egot” ofta ett dåligt rykte. Men yoga demoniserar inte egot. Det uppmanar oss bara att se det klart.

Egot är användbart. Det hjälper oss att navigera i samhället, bygga relationer, fatta beslut och skapa en känsla av individualitet. Problemet uppstår när vi tror att egot är hela jaget.

Som Swami Sivananda så vackert uttryckte det:

Egot är en slöja mellan människor och Gud.

Det är inte mörker – det är bara en slöja. Och slöjor kan lyftas.

Asmita blir skadligt när vi identifierar oss så starkt med ”jag, mig, mitt” att vi glömmer bort den djupare, mer rymliga identiteten som finns under. Det är därför yoga uppmanar oss att inte förstöra egot, utan att placera det på rätt plats – som ett verktyg, inte en herre.

Hur Asmita visar sig i vardagen

Asmita är inte dramatiskt. Det är subtilt, tyst, vävt in i våra tankar och reaktioner:

• Jämföra vår kropp med någon annans på mattan

• Känna stolthet över att behärska en position – eller skam över att ha svårt för den

• Bli fäst vid idén om att vara ”en bra yogi”

• Reagera defensivt när någon inte håller med oss

• Känna oss hotade när vår identitet eller våra övertygelser utmanas

• Behöver bekräftelse för att känna oss värda

Dessa små ögonblick avslöjar hur starkt vi klamrar oss fast vid ett konstruerat jag.

Patañjali förklarar tidigare i Yoga Sūtras (I.2) att syftet med yoga är:

Yogaś citta-vṛtti-nirodhaḥ.

”Yoga är att stilla sinnets fluktuationer.”

När sinnet stillas blir egot transparent och det djupare Självet lyser igenom naturligt.

Se igenom illusionen

Ett av de mest kraftfulla sätten att upplösa Asmita är att helt enkelt observera. Observera dina tankar, dina känslor, dina reaktioner. Lägg märke till hur ofta den inre berättelsen börjar med:

• ”Jag behöver…”

• ”Jag vill…”

• ”Jag borde…”

• ”De tror att jag…”

Om du kan observera berättelsen, kan du inte vara berättelsen. Observatören är alltid djupare, tystare och mer sann än den som talar i sinnet.

Det är därför Swami Vivekananda sa:

Egot är bara ett tunt lager damm som döljer själens glans.

Yoga är processen att försiktigt borsta bort det dammet.

Yogamattan är en spegel, och Asmita älskar att visa sig där.

• Du kanske känner igen känslan:

• Du kämpar med en position och tänker: ”Varför kan jag inte göra det här?”

• Du ser dig omkring och jämför dig med andra.

• Du känner dig stolt över att ha klarat en position som du tidigare inte kunde.

• Du pressar din kropp bortom dess signaler eftersom du vill ses som stark, kapabel eller avancerad.

Dessa stunder är inte misslyckanden. De är inbjudningar. Möjligheter att se egot med medkänsla, inte med fördömande.

När vi tränar med ödmjukhet och närvaro går vi från att utföra yoga till att förkroppsliga yoga. Från att bevisa något till att upptäcka något. Från identifiering till befrielse.

Upplösa egot: övningar för vardagen

Att upplösa asmita kräver inga dramatiska ögonblick av uppvaknande. Det sker långsamt, stadigt, genom vardaglig mindfulness.

1. Öva på vittnesmedvetande

Lägg märke till dina tankar utan att bli dem. Fråga dig själv: ”Vem är medveten om denna tanke?”

2. Släpp etiketter

Istället för att säga ”Jag är orolig”, prova ”Oro är närvarande”. Språket förändrar perceptionen.

3. Mjukna upp i konflikter

När du blir provocerad, stanna upp och fråga dig själv: ”Är det min sanning som talar, eller är det min identitet som hotas?”

4. Låt kroppen vägleda dig

På mattan, fokusera på känslan istället för utseendet. Skift från ”Hur ser jag ut?” till ”Hur mår jag?”

5. Tjäna andra utan att ta åt dig äran

Anonymitet mjukar upp egot och stärker hjärtat.

Ganges, Dehradun, Indien 2024

Det stora avlärandet

Asmita är i grunden ett missförstånd om sig själv. Yoga är avlärandet av detta missförstånd.

När egot tystnar – även om det bara är för en kort stund – upptäcker vi något extraordinärt:

Ett jag som är fridfullt, expansivt, sammanhängande och helt. Ett jag som varken kan minskas eller förbättras, eftersom det redan är fullkomligt. Ett jag som fanns före dina roller och som kommer att finnas kvar långt efter dem.

Som de vise lär oss:

Tat tvam asi

– ”Du är Det.” (Chandogya Upaniṣad)

Och slutligen:

”Aham Brahmāsmi”

”Jag är Brahman, det oändliga.” (Bṛhadāraṇyaka Upaniṣad)

Inte det lilla jaget – utan det gränslösa jaget.

Att upplösa Asmita handlar inte om att förlora sig själv. Det handlar om att minnas den del av dig som inte kan gå förlorad.

När du inser att du inte är dina tankar, inte ditt rykte, inte dina framgångar, inte dina misslyckanden – det som återstår är den tysta utstrålningen av ren varelse. Detta är kärnan i yoga. Inte flexibilitet, utan frihet. Inte prestation, utan medvetenhet. Inte att bli, utan att minnas.